Ensam hemma och rädd för mörkret och mina katter är så som katter är, osällskapliga. Läste precis ut en bok med den fina titeln Stolthet och Fördom och Zombier, med andra ord en av mina favoritböcker med zombier som äter upp brittiska hjärnor. Perfekt, mkt glad över att mr.Collins hängde sig själv efter Charlottes förvandling till zombie:)

Men äter min sena middag nu, och kommer inte ihåg vad jag gjort idag. Och vågar inte låsa ytterdörren som Cindy säger åt mig att göra. Var är alla människor?

Dum spiro spero. Är det sant? Hm, hoppas det. Ogillar människor som förlorat hoppet.

Kan man (hm) ogilla vad en människa gör men gilla människan? Ja.

Mår ganska illa, känns mest som om jag skakar istället för att skriva, ska stänga o låsa dörren nu.. Men min feghet besegrar mig och jag får vänta tills Magnus kommer hem.

Oj, Magnus svarade att det hade hänt en olycka vid gamlestadstorget så han kommer försent. Då måste jag låsa dörren, gör på det mindre skräckinjagande sättet och går ut i mörkret istället för att ta den läskiga gången.

Jag klarade det, men jag är fortfarande en stor liten fegis!

Jag tänkte säga så mycket, men jag kan inte läsa vad jag skrivit så detta är väl ett osammanhängande konstigt inlägg. Men det spelar ingen roll idag.

"Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann"

Positivt tänkande? Vad är bäst? Positivt elr realistiskt?