I need some sleep..

Just can´t let it go.

När jag vaknade imorse så kom jag fortfarande ihåg min dröm, och det är ovanligt för mig. Så jag tog mitt rosa skrivblock och började skriva ner min dröm. Den var faktiskt underbart härlig för att vara min! Så här är den första gången jag gjort det här och antagligen sista eftersom det är lite fjolligt:

Det börjar med att Magnus övningskör med mamma och jag sitter i baksätet. Vi åker på en slingrig och väldigt smal väg och det känns som om bilen flyger fram. Till höger om bilen finns en stor älv, nästan som en sjö, och på andra sidan ett högt berg med massa träd runtomkring. Vi kommer fram till en liten bro som aldrig i livet skulle ha bärt vår Ford Focus. För smal och gjord av trä. På andra sidan bron ligger ett litet fult grått hus. Och efter att vi hade gått ut ur bilen så förflyttades vi plötsligt längre upp älven till en otroligt gullig liten by med ljusgula, blåa och rosa hus. Jag och mamma gick in i en marmeladaffär. Men efter det så är det en liten minneslucka... Så hoppar fram till vattenfallen. Magnus, jag och Ron Wesley tänkte simma ner för ett litet vattenfall. Ron gjorde det mest för att imponera på Hermione Granger. Så vi simmade/dök/hoppade för det lilla vattenfallet och det var skitkul! Men efter det lilla vattenfallet kom ett lite större fall. Ron fick panik och försökte simma tillbaka, men strömmen var för stark. Och det andra ägde sönder det första! Men… Sen kom det tredje och största vattenfallet. Alla blev livrädda och försökte ta tag i ett svart träd som hängde ner vid kanten. Men det var så halt att alla bara gled ner från det. Och det tredje vattenfallet var så stort så vi var i luften i ungefär en minut. Om det inte var en dröm så är vi döda… Men som tur är så var det bara en dröm. Men det var härligt! Ron var tvungen att göra om det, för Hermione hade inte sett honom första gången. Vi såg honom när vi körde bil hem.

Sen så vaknade jag utav ett myggbett eller något sådant, men somnade om direkt.

Den här gången drömde jag inte lika mycket, men den här var om möjligt bättre än vattenfallen. Det var som en hinderbana utomhus mitt i vintern på väg till Brandstationsdammen. Och alla var tvungna att krypa. Cindy vägrade göra det eftersom läraren var dum mot henne, men vet inte vad hon hade gjort. Alla sög på att krypa förutom jag och pappa som var först. Man såg inte ens de som var bakom. Men så knuffade jag undan pappa och fortsatte ensam. Plötsligt var det en mörk tunnel och jag kröp vidare mot ljuset. När jag kom fram så såg jag ut för ett litet tag att jag var i mitten av Balder, utan en vagn eller någonting. Sen så knuffades jag ut i Balder. Det var också skitkul! Den åkte uppochner och allt! Sen kom jag plötsligt hem och hängde mitt åkband ovanför sängen, kommer ihåg det var mörkgrönt… Sen somnade jag. Och när jag somnade i drömmen så vaknade jag.